Stockholmfashiondays.com - Krönika - Mod att se mode som konst

Home | About us |

Titeln på min krönika kan låta något mer högtravande än den verkligen är, men den grundar sig i det faktum att varje gång jag pratar med någon om något jag för närvarande tycker är groteskt fult (för närvarande leggings och ballerinaskor) får jag alltid slängt i ansiktet – ”men det är såå praktiskt!”

Konst? Av outgrundlig anledning har vi i Sverige en fullständigt praktiskt inställning till mode. Den går i princip ut på att mode = kläder = praktisk och billig konsumtionsvara. Det är min fullständiga övertygelse att denna syn hämmar vår vidare utveckling inom mode. Avsaknaden av självkritik (inte minst inom branschen) mot börsnoterade bolag som spyr ut sig likriktade kläder gör inte saken bättre…

Självklart vill vi kunna livnära oss på det vi älskar, men när omsättning, vinst och börskurser blir viktigare än själva skapandet skjuter vi oss själva i foten och vi blir slavar under konformiteten. Istället för att våga diskutera och kritisera och på så sätt föra utvecklingen framåt gör vi allt vi kan för att utmåla svenskarna och deras modejättar som ”trendiga” och på så sätt konservera konsumenterna till att tro samma sak.

Det praktiska förhållningssättet är svårförklarat. Inte sällan i intervjusammanhang får jag konstaterandet att svenskt mode är till för att vara praktiskt och därför försiktigt (läs dötrist – de flesta jag intervjuar är dock artigare än att säga det rakt ut). Att däremot få en förklaring på varför vi som folk har en sådan förkärlek till det praktiska är i princip omöjligt.

Mode - eller konst - eller bägge delarna? En förklaring brukar vara vårt tuffa klimat, men jag anser att det till stor del faller på att andra länder och städer med, i min mening, betydligt högre modegrad än Sverige har ett minst lika tufft/jobbigt/trist klimat. En troligare förklaring är förmodligen den starka jantelag som fortfarande existerar och som med fast hand dikterar att vi inte ska sticka ut från mängden. Vågar inte en tillräckligt stor del sticka ut från mängden sitter vi också fast i konformiteten.

Ännu starkare än att sticka ut från mängden är att på något sätt sticka ut från mängden genom att påtala sig förmer än någon annan. Ett kosmiskt vackert, men exklusivt klädesplagg för eller ett par extravaganta skor kommer definitivt att stämpla en person som snobb och konservativ på samma sätt som om man inte genast accepterade konst som inte kommer från IKEA eller Gallerix.

Att det kan handla om en investering i den konstart som man uppskattar allra mest finns inte på världskartan. Att ett exklusivt plagg från en mindre kreativ designer också på något sätt är något som för modet framåt till skillnad från en dussinvara från en kedja är något som folk absolut inte vill sätta någon förståelse för. Ändå är det så viktigt att detta kan ske – inom mode som vilken annan konstart eller industri som helst.

I sällsynta fall, som i den klassiska Chaneldräkten, har det hänt att något som i princip kan ses som konst förenats med ett praktiskt plagg. Det är dock långt ifrån de ”trendiga” anarkistoutfits som vi ser i överflöd på Stockholms gator och som genom någon egendomligt låg självinsikt gjort att vi svenskar utmålat om som världens trendigaste folk med en framåtanda och nyfikenhet inom mode som heter duga.

Konst? Jag vill med det ovanstående inte säga att en Chaneldräkt på något sätt skulle vara nyskapande och framåtdrivande idag, men vid tiden för sin skapande, när den lyckades med konststycket att förena dåtid och nutid var den definitivt det. Att den lyckats överleva som symbol för klassisk elegans ändå till idag är dock ett tecken på den framsynthet Coco Chanel hade.

Till min lycka ser jag nu ett par unga svenska designers på frammarsch som bryter den evinnerliga trenden av urvattnat svenskt ”mode”. Det är onekligen modigt att dem att se mindre till välfyllda plånböcker och börskurser än tillfredställelsen i att skapa kreationer som definitivt kan kallas för konst. Jag hoppas bara att vi som nation inte blivit så hjärntvättade till att se mode som en billig konsumtionsvara att vi inte kommer klara av, förstå och uppskatta dessa nya genier som jag tror har en betydligt större möjlighet att sätta Sverige på modekartan än de likriktade börsmonster som hittills hyllats till döds.